Fågelbro, golf-Sveriges "Confit de Canard"

Låt oss undanta vunna Nobelpris och ”noll-karies- besked” hos tandläkaren, låt oss eventuellt också undanta barnafödslar och giftermål. I övrigt är det på rak arm svårt finna något mer njutningsfullt ögonblick än det på 15:e tee på Fågelbro.

Man är ett upp, man har just tänt sin andra cigarr för rundan, den snygga hästen på grusvägen är utom drive-fara och framför sig har man avslutningen på en av världens bästa anläggningar:

Vårt Fågelbro!

Vårt fina Fågelbro!

Den som i det ögonblicket har något negativt att säga bör omedelbart skrivas in för behandling. Vår klubb bor mitt i världens vackraste skärgård, ångbåten stannar på promenadavstånd från klubbhuset, det seglar örnar ovan banan och rusar rådjur på, gäddorna leker i viken bortom korthålsbanan, gästbryggan är inte bara stor som en dansbana, den förvandlar sig också stundtals till dansbana.

Vi har upputsade fasader, snygga stenläggningar, vi har gym, tennis- och paddelbanor, vi har pool, ursnygg bar och jämna greener. Vår herrgård saknar visserligen huvudbyggnad, pengarna till en ny räckte inte efter att ryssarna hade bränt ner den förra, men våra flyglar går inte av för hackor.

 

* Från femtonde tee är det out till vänster, vatten till höger, ondulerad green med högerlut. Det är ett hål man alltid vinner mot en icke-medlem. Det är också ett hål vi gamla medlemmar genant länge kommer att kalla ”gamla sexton” eftersom det tidigare var just sexton. 

* Nuvarande sextonde har riksbekant och läckert ringlande fair way, så infernaliskt kittlande att försöka nå på två. Om bollskrället efter tillslaget för en gångs skull ska leta sig in mellan stenröset till höger och vattnet till vänster är en fråga som inte får sitt svar på 5-6 sekunder, och kanske, kanske är det de mest njutbara sekunderna inom golfen.

* Sjuttonde är en ganska elak par trea (”gamla elvan” säger vi med begränsad tänka-nytt-kapacitet), och även om matchen är slut går man vidare till 18e och där är det snudd på att man fäller en tår. ”Vilken anläggning vi har”, mumlas alltid där, ”vilken satans bra anläggning vi har”. Man har 1700-talsestetiken i blickfånget, stenmurarna och den numera smakfullt inglasade baren, och man har en avslutande par fyra med hygglig birdiechans innan man tar första klunken iskall pilsner.

Fågelbro är sannerligen inte som annat i golf-Sverige.

Vi har så oändligt mycket att vara stolta över och rädda om.

Vi har klarat transformeringen från aktie- till medlemsklubb, vi gör nytt, vi bygger, byter ut och förbättrar. Vi bryr oss! Vi har redan en anläggning som flyttat fram positionerna i golf-Sverige. Vi har något unikt. I shopen finns klubbor som slår längre, vi har tränare som kan få King Kong att svinga smidigt, vi kan välja mellan falukorv och slimkäk efter nian, vi har banarbetare som trollar. Och kanske bäst av allt: vi har en lekfull och familjär atmosfär i en elegant miljö.

Man behöver inte ens älska golf för att älska Fågelbro.

Vi har fantamej allt!

Under en TV-inspelningsresa i Frankrike åt jag en gång min favoriträtt varje lunch och varje middag under en hel vecka. Jag ville se när jag fick nog och tröttnade. Anka stekt i sitt eget fett, ”confit de canard”, och till den alltid tunt skivad rå potatis också stekt i ankfett.

Jag tröttnade aldrig!

När magen 4-5 timmar efter senaste intaget började kurra igen längtade jag istället bara mer intensivt efter ny anka, och det är exakt detsamma med Fågelbro.

Jag får aldrig nog!

Jag har haft lyckan att spela många av världens bästa banor: Pine Valley, Old Course, Carnouistie, Troon, Shinnecock Hills… – jag skulle icke byta någon av dem mot vår.

Av Fågelbro kan jag omöjligt få nog! 

Steffo Törnquist

Njutningsapostel och hängiven medlem sen långt in på förra årtusendet